Intervju på Sveriges Radio P1

Sveriges Radio P1

Här är sändningen från gårdagens inslag på Sveriges Radio P1 om barncanceröverlevare och den okunskap som finns, samt lite grand om vården. 39 minuter, 47 sekunder in börjar inslaget, för den som har hela morgonsändningen.

Inslaget var bra, och det är bra att detta diskuteras på nationell nivå, och jag hoppas att det inte klingar av, att även andra nyhetskällor skriver om det. Jag är fortfarande oerhört tacksam att Thomas sett till att få spridning på detta.

Samtidigt är det några kommentarer jag reagerar på som drabbad.

Inslaget är mer utförligt från Johan Arvidsons sida (barnonkologen). Det var dock förkrossande för mig att höra honom säga att man ännu inte har några planer på hur sådana som jag ska behandlas.

Johan konstaterar att vården vi fått har inte varit, eller är bra i många fall. Jag behöver veta varför, då SALUB, som jag sagt tidigare tusen gånger, efterfrågat särskilda kliniker i minst tio år, enligt Dagens Medicin men eventuellt längre än så. SALUB bildades för 15 år sedan, som Johan Arvidson sade.

Men med tanke på tongångarna i artikeln och hur Johan talar verkar det vara en fråga om vem som ska ta ansvar, vuxen- eller barnvården. Huruvida det är en fråga om resurser eller kunskap vore roligt att veta. Om jag har rätt alls.

Oavsett vad, klinikerna finns inte än, de bekräftar detta själva, och vi som redan är multisjuka får ingen särskild hjälp. För tio år sedan gick en SALUB-medlem ut och förklarade att barncanceröverlevare är i behov av särskilda kliniker.  Tio år senare får vi den här mottagningen, som inte hjälper oss alls, vi som redan är svårt sjuka.

Jag reagerade också på när de sade att: ”Barn tål tål mer.” Jag läser inte om sådant här då jag inte klarar av det; är det någon som kan förklara på vilket sätt barn tål mer? Det känns lite jobbigt att höra det med tanke på alla biverkningar jag fick. Sedan reagerade jag även på hur självklart det är att man ska göra allt för att rädda barnets liv; det verkade inte finnas några begränsningar. Jag har nämnt detta tidigare, men hade min cancer kommit tillbaka direkt efter behandlingen, då hade jag begått självmord, om de försökt tvinga mig att genomgå behandlingen igen.

Som sagt, det är ett bra inslag, jag är bara extra känslig för sådana här saker då jag inte kommit över min behandling.  Jag kan nu inte komma över att jag inte var ensam, och att man vetat om de problem vi har som grupp och att inget hänt på tio år.

(På morgonen sändes ett kortare inslag av en intervju jag hade med Upplands Radio P4, för att diskutera det jag skrivit om de senaste veckorna, som jag inte kunnat släppa. Mellan klockan 15:45 sändes hela reportaget. Jag är evigt tacksam att Upplands Radio P4 och Thomas ville göra någonting av detta. För de som missade det direktsända så finns det i arkivet. Eftermiddag i P4 Uppland som sändes 2017-06-13 kl. 15:00. Inslaget börjar 37 minuter och 18 sekunder in.)

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.